Heart

Jorå, här har man det fint. Jag fick en så göttig känsla när jag var ute på promenad idag. Under skorna knarrade snön, det var helt stjärnklart och det bet i kinderna. Det är härligt här.

Igår tog jag en walk till stan fram och tillbaka. Brunchade med Kia, Micke, Erika och Malin på hotell Plaza.

Söderströmska julen

Jahadå, här är allt preciiis som vanligt, det är det som är så skönt. Julaftonsupplägget ser alltid likadant ut. Släktmiddag hos oss på juldagen. Utgång annandagen. Fast igår vart det faktiskt ingen utgång utan en trevlig hemmafest/födelsedagskalas hos Marie som fyllde 25. Väldigt fint att återse alla gobitarna.

Förresten så brydde de sig inte alls om hur stort mitt handbagage var, det var lugnt. Men jag kom ju däremot på att jag bland annat hade en burk med lingonsylt i ett paket! Precis när jag ställde min resväska på bandet vid incheckningen så insåg jag det. Och då var det ju försent att börja krångla så jag bara låtsades som att det regnade och la min kasse på röntgenbandet. Och den kom ut på andra sidan. Men jag tyckte mig allt se en liten "det är okej för den här gången, det är ju julklappar"-nick från hon tjejen som har det fina jobbet att se allas väskinnehåll med vriden färg på en skärm. Jag nickade tillbaka och gick mot gate 12.

Ikväll var det tal om bärs men alla verkar ju så jädra bakis så det kanske blir ändrade planer. Själv har jag inte en tillstymmelse till baksmälla i kroppen. Så jag är ju tagg på utgång såklart.

Landvetter

Yes, så har resan mot Umeå börjat. Jag sitter och väntar på att få checka in. Meget nervös för att de ska ha åsikter om mitt handbagage som kanske är i största laget. Men vadå, det är julklappar. De borde ju va snälla och ha överseende såhär års.
Lite mat i magen skulle inte skada. Får styra det efter incheckningen, typ sushi blire.

Julfeelingen har anlänt! Inte äre då tack vare vädret. Helt ruttet. Men då får man stanna inne, tända massor med ljus, gå i pyjamas hela dagen, dricka glögg, äta champagnetryfflar och slå in paket. Fastna vid http://thesartorialist.blogspot.com/ och förloras helt outfits direkt från NYCs gator. Ja det är så min dag har sett ut idag. Ser fram emot de två jobbdagarna denna vecka, bärs med B påmåndag. Sedan efter jobbet på tisdag spurta till flygplatsen och åka hem till norr. Åh, jag längtar. Julafton, födelsedagsfiranden, nyårsafton! Hänga med alla fina. Sedan tillbaka hit 2009, till ett nytt jobb till 50%. Det är så spännande och så galet mycket att göra. Men det tar vi sen, nu fokar vi på 9 lediga dagar i Umeå.

kunde, borde, skulle

Hade jag lagt en tjuga hade jag haft 90.000 kr barasådär. Men nu gjorde jag inte det, så då har jag inte 90.000.

Kamprad-rycket

Ja jag fick ett, efter jobbet dårå. Tänkte att jag är ju ändå i Mölndal så det tar la inte så lång tid till Ikea Kållered. Går ju buss direkt från sjukhuset då, plus att det är en jävla smart idé att åka fredag eftermiddag/kväll. Hur många går på Ikea då liksom? Då åker ju alla hem och fredagsmyser! Men det var väl en liten felberäkning från min sida. För innan fredagsmyset åker Svensson och handlar, gärna på exempelvis Coop Forum, Ikeas granne. Så den smidiga lilla bussturen tog väl tredubbelt så lång tid. Men då var det ju för sent att ändra taktik, så det var bara att försöka slappna av. Men det var ändå värt det, det var lugnt på Ikea och man kunde strosa runt i egen takt. Inhandlade lite krafs ('åh, 19 kronor bara, den tar vi!' x flera). Men aldrig har man väl känt sig så ensam som när man satt och käkade köttbullar solo på Ikea. Alltså att bara käka ensam ute är ju en prövning, och att dessutom göra det där, bland barnfamiljer och gravida och kompisgäng var ju sådääär. Och precis när jag satte mig shufflade Ipoden The Verve till mitt öra, man tackar. Det var ett mycket passande soundtrack till den middagen. Sen ringde mobilen och känslan var som bortblåst.

Kapitel 2 i Ikea-historien är ju att ta sig tillbaka till civilisationen igen, inte det lättaste. Men har man bott i närheten så man kan terrängen och gick till en hållplats med fler busslinjer. Inte många, inte ofta, men fler. OCH SÅ HOPPAR JAG PÅ FEL BUSS. Jag höll på att hamna ute i nowhere. Men jag insåg det efter två hållplatser och fick kuta tillbaka för att hinna med rätt. Med kassar och allt. Ibland blir man ju så trött på sig själv. Som sagt, mycket bättre att bli trött på någon annan, då kan man ju bara gå därifrån.

Vinden viner

Sicken motvind, antiflyt och uppförsbacke man ska jobba i då. Redan från start status stressus och såinihelvete mycket telefonsamtal. Sen möte med kollegor. Jag är så trött på "men så har vi ju aaaaalltid gjort". Ofta det är ett bra argument i en verksamhet som knappast ser likdan ut år till år. Jag kan ju inte sitta där och hålla tyst heller, håller man tyst så håller man med, och det gjorde jag verkligen inte.
Lagom till eftermiddagskaffet brakar hela journalprogrammet (Melior) ihop, eller inte helt brakar ihop, men OM man lyckas komma in i en journal tar detta kanske 5 minuter. Oftast hänger det sig och man får börja om. Jag får sätta mig med projektet att skriva ut läkemedelslistor för alla 23 patienter så att om det helt lägger ner har vi iaf koll på vilka läkemedel de har. Detta gör man i Melior. Ni kan ju räkna ut med lilltån att det tog tid.

Den här dagen lämnade alltså mycket övrigt att önska. Men imorrn är det jullunch på avdelningen och efter jobbet ska jag, mycket välbehövligt, klippa och slinga håret hos Olga på Moscow. Det blir copy paste från senaste besöket och inte något spännande alltså, men ändå klart värt.

Töm och glöm. Hejpe!

ERKÄNN DÅ!

Ett paket på hallgolvet i fredags, märkt med Allers förlag. Mycket skumt bara där. I paketet ligger en ljudbok med Mankell, en bok av Martina Haag, ett korsordslexikon, och som grädde på moset en skiva med Lasse Berghagen. Jag fattar nada. Adressetiketten är dataskriven. På böckerna står det typ "i samarbete med Hemmets journal" och "I samarbete med Femina". Nog för att jag inte är jätteung längre, men kom igen, Hemmets journal? Lasse Berghagen? Jag är så nyfiken! Kom igen, vem vare?

Klinikfest

Serioni, bästa kvällen på hundra år. Jag hade noll förväntningar, men det var så himla bra uppstyrt alltihop, jag är impad.
Började kvällen med en mojito på Bitter tillsammans med Mia och Linda:

Sedan åkte vi till Sahlgrenska och det kändes jättekonstigt att gå dit på fest, när man där går förbi en shleten ung tjej står i Alingsåstvätteriets kläder som står och röker med droppställningen nära nära. Men det glömde vi rätt fort när vi väl kom in till fördrink och mingel. Ja temat var alltså glasögon:

Vi fick där dra en lapp med ett namn på ett läkemedel på. På varje bord fanns en lapp med en åkomma på, t ex nedsatt AT, oro, osteoporos osv. På min lapp stor det Ibumetin, alltså satte jag mig vid bordet märkt med 'smärta'. Det gjorde också Victoria och Sanna:



Sedan blev det då middag. Italiensk buffé. Mycket gott! Kaffe och avec. Sånghäftena användes flitigt och tandläkarstudenternas spex kom igång:

Resten av kvällen var dans till ett helt sjukt svängigt band. Vi dansade till motown classics och luftade oss på taket och köpte drinkar i baren. Med priser anpassade efter lågkonjukturen. Doktorer dansade EKG-dans på scen. Mia trampar i ett gegghål och får skititga pumps.

Ett tips, sök inte Medicinakuten i Möndal idag, alla är bakis och skakis.

swish

Ja jag har ju en backe här som gör det till ett självmordsuppdrag att ta sig till spårvagnen så fort temperaturen sjunker under nollan. Det var alltså väldigt spännande att åka till jobbet idag. Lurig halka som inte syntes heller, men efter några steg blev man ju påtagligt medveten om den. Men klarade hela resan rätt bra. Ända tills jag kom IN PÅ SJUKHUSET. Inomhus alltså. Där var jag mucho nära att hamna platt på golvet. Jag vet inte riktigt vad som hände, men pareringen var nog inte skitsnygg. Men många lårbenshalsar som knäcktes idag gissar jag.

Peppen är på topp, imorrn klinikfest på Sahlgrenska. Halvdag på jobbet. Lägenheten är nystädad. Då mår man bra.


Nu lyssnar jag på MNK och längtar hem till norr, hejpe!

Happy

Början är svår, sen går resten lätt. Även när det gäller att shoppa. Först tvekade jag, sen lossnade nått och nu sitter jag här med en ny jacka från Zara, en klänning från Noa Noa, örhängen också dom från Noa Noa, och ett par skor, Vagabond. Klockan har också kommit, och ett helt lass pocketböcker. Den som sa att det inte gick att shoppa sig lycklig ljög ju.

shop til you drop

Madde bjöd på mat och vin igår, det var helt perfekt. Sedan fastnade vi i TV-soffan med stjärnorna på is. På vagnen hem var ju alla sjuukt bröliga, sånt som man inte lägger märke till när man själv är på väg mellan förfest och klubb. Som grädde på moset fick man bevittna en tjej lägga en pizza på sina egna skor. Sällan har det känts så skönt att åka raka vägen hem och krypa ner i sängen.

Idag har jag handlat. Handlat mat på Hemköp och webshoppat från UK. Se så fin klocka jag får hem om några dagar:

Utvecklad

Jag är så nöjd att dagen är över och helgen är här. Utvecklingsdag med jobbet var lite påfrestande eftersom det var jag och en kollega som stod för utvecklandet. Vi bokade lunchställe och förläste och visade exempel på våra briljanta skådespelartalanger. Efteråt hade vi det trevlers med buffé, vin och mer buffé. Jag är så mätt va.

Nu dör jag idoldöden, hejpe!

DEN LYSER

Kollakollakollakolla! Fan så nöjd.

Förutom den bravaden (okej, med lite telefonhjälp) så har jag efter jobbet bakat två mjuka pepparkakor och nu kommer ångestmomentet varje månad; betala räkningar. Det är nå så fruktansvärt jobbigt, varför jag inte har alla på autogiro är en gåta. Det är ba jobbigt, det handlar inte heller om hur mycket pengar man har kvar efteråt tycker jag, det är själva momentet.
Men okej, nog om mina små bryderier. Glädjemomentet idag var när jag kunde hjälpa en kollega så hon vart så glad att jag fick en chokladask som tack. Och så fick jag komplimanger för att jag "alltid har så fina kläder", och det blir man ju glad för! Men det är å andra sidan är det inte så svårt att utmärka sig när alla andra glider runt i blå och vita sjukhuskläder, a k a pyjamaser.
Nej nu diskar jag lite, mest för att dra ut på ångestmomentet lite.

stjärnan i det blå

Jag är MYCKET missnöjd med att inte få en sketen liten stjärna i fönstret att lysa. Och det är ju så härligt att man är helt handikappad när det kommer till såntdär, svårt att veta var man ska börja felsökningen. Ååh, jag ville ju ha julmys i stugan. Och ja, jag har bytt glödlampa.

Denna dagen började förresten med ett litet äventyr. Jag skulle till Caroline Wijk i Vasa för att hämta nyckeln så vi kommer in på fredag när vi ska ha utvecklingsdag med jobbet. Men när jag kommer dit är hon jag hade avtalat tid med icket där, jag blir ändå insläppt av random målare/vaktmästare. Ringer den här damen som säger att hon fått göra en "akutinryckning" och hämta hennes barnbarn från dagis. "Men jag kanske kan guida dig i mitt kontor, nyckeln ligger på skrivbordet". Sure. Så får jag instruktioner om att hämta nyckeln i en grön liten byrå, låsa upp kontoret, hämta nyckeln som ligger på skrivbordet och lämna en lapp med adress dit fakturan ska skickas, sedan låsa och lägga tillbaka nyckeln. Jag har inte ens träffat henne och vi leker Fångarna på fortet. Det är ju service det.

LYS FÖR I HELVETE

snillen spekulerar

Jag å Hanna, på telefon. Det bubblas, analyseras och spekuleras. Helgens bravader gås igenom. Jädra skit att man inte kan göra det över en fika istället. Men snart äre jul, då har jag mycket att ta igen.

Nu ska jag se på umebor på tv.

Korvbitn

Jag ber att få presentera Nisse, i sin nya PaulFrank-outfit ligger han där. Sjukt sugen på korvbiten.

Otippat naaanting

Ja, alltså jag behöver ju aldrig någonsin mer bry mig om att köpa en lott efter att ha haft oddsen heeelt på min sida idag. Efter jobbet så sitter jag på spårvagnen och skickar ett sms till Ysabel och frågar om hon vill ta en fika imorrn. När jag kliver av på Kungsportsplatsen så ringer det i min ficka och det är Ys, vi hinner inte mer än att säga hej, förän vi får syn på varandra! Där! Mitt på torget! Helt oplanerat och helt otippat. Så sjukt! Vi spikade fika imorrn.
Bergochdalbana på jobbet, spikrakt ner, sen upp igen. Alla pratar om sömn på jobbet. Vissa sover heeela tiden och spekulerar om det kan bero på vädret (no shit sherlock) och andra har insomnia tre nätter i rad.
Vissa veckor och helger är helt planlösa, medan andra är fullbokade redan på tisdagen. Ja en fullbokad dag för denna tant innebär alltså typ jobb sen en fika, sen hem. Eller kanske, som på torsdag, jobb och sedan tvätta. På fredag hade jag dock tänkt klämma in, håll i er nu, middag OCH häng resten av kvällen med Stina och Madde. På lördag höstfest i kollektivet i Johanneberg. Det tar sig.


you're an island of reality in an ocean of diarrhea

tacktacktacktack

Okej trots att jag hade en lite ensam känsla i mig när jag petade i mig måndagsblodpuddingen idag så har det ändå varit en bra dag. Jag har fått paket! Och jag har fått ett samtal från Polen som made my day! I paketet som var från mam&pap låg julsaker i form av en kudde, en prydnadstomte, servetter och en påse julskumtomtar. Så fint! Och telefonsamtalet var från min kära läkarstuderande vän som jag får se till jul igen, ska bli grymt kul! Ovärt dock att han lyckats pricka in Göteborg nästan precis de dagar som jag inte är här.

Jag har också pysslat idag. Det är trevligt, men man måste liksom ha en anledning. Idag var det pappas födelsedag på söndag som var anledningen.

Nehe

Jaha, det var alltså INTE min tur att gå ut och hänga i takkronorna i lördags. Den alltför bekanta ögonbajssmärtan kom som ett brev på posten där på lördagseftermiddagen. Väldigt olämpligt. Men jag härdade mig igenom middagen iaf, och det var tur det för maten var supergod och sällskapet supertrevligt. Men när det började bli tal om att gå vidare så kände jag att jag inte kunde härda mer och tog således vagnen hem. Och jag säger er, ibland har man ju tur. Precis när vagnen stannar in på Vasaplatsen ser jag i ögonvrån ett mycket bekant ansikte på väg på ingången, Vasarockern, för er som vet. En kille som fick känna av Ignore Mode för kanske ett halvår sedan när han inte fattat att jag inte var så värst intresserad. I allafall, han var så packad så han kände inte ens igen mig. TROTS att han satt brevid mig och skulle småprata. Men nå så sjukt. Men jag kände mig ändå inte helt säker utan var tvungen att dra en undanmanöver och ringa Hanna, bara för att slippa. Jag slapp.

Förresten är det en fluga här inne på mitt kontor nu. EN FLUGA. Fy fan va äckligt såhär års!

Nu är det måndag igen. Ny dag nya tag!

femhundra nyanser av grått

Ja hallå. Paltkoma efter chirren, då har man varit duktig. Det var ju helt ovärt att försöka komma på nått annat att göra ikväll, G R Å T T som fan. Kändes som att det aldrig riktigt var dag här på västra sidan. Nej då är det bättre att ligga i soffan däst och slö och pilla naveln, ladda batterierna för morgondagen. Middag med fem fina från avd 239. Vi teamar upp på Maharani för indisk middag och sedan vet man aldrig vart det bär, bara att det blir drinkar, sent och mycket dans. Lookin forward to it.

Basta!

Fint

Idag efter jobbet fick jag ett ryck och istället för att gå till spårvagnshållplatsen fortsatte jag över gatan till Erikshjälpens secondhand som ligger mitt emot sjukhuset. Vilken guldgruva! Hade pälsar varit min grej hade jag definitivt haft chansen där, 150-200 spänn för en fin fejkpäls. Och så hittade jag en så fin fåtölj där, 100 ynka kronor ville de ha för den. Varför? Vilken tant hade haft urinläckage i den? Det hade fan ändå varit värt det. Meeen nu är jag ju både körkortslös och billös. Så det blev ingen deal. Men några fina ljusstakar för tio kronor stycket blev det, minsann. Och lite julsaker, men det är det ju lite för tidigt för nu. Såhär fint vart mitt fönster:

Som på film

Ja idag efter jobbet tog jag på mig spenderarbyxorna och stannade på stan på hemvägen. Gu så mycket fint jag hittade. Och köpte. Men det blir nog ett par returer. Men absolut lycka när dyra koftan jag spanat in lääänge är nedsatt till 550 kr och det finns endast en kvar, i min storlek dessutom. Då gör jag precis som man bör, dvs tar det som ett tecken och drar fram visakortet.
Efter allt shoppande blir man ju hungrig så jag gick på Hemköp innan jag åkte hemåt. Där händer det som annars händer på film och i reklamsnuttar. Tjejerna efter mig frågar lite försynt om kondomer, och hon i kassan ROPAR till andra kassörskan "GUNILLA HAR DU KONDOMER I DIN KASSA?" Tjejerna tittar på varann och vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Och den här Gunilla svarar "VA!?" Kassörska 1 upprepar: "HAR DU KONDOMER DÄR?", "VAA?" svarar Gunilla som inte verkar ha hört nått. Vi snackar alltså rusningstid på Hemköp med långa köer. Meget pinsamt tyckte dessa tjejer som nog aldrig köper kondomer igen, och meeget roligt tyckte jag (och halva Hemköp) som hörde allt.

Är vi framme snart?

Typ lugnt

Ja, jag bor på lugna gatan den här helgen. Jonas var här igår och vi sportade Stjärnor på is och varma mackor. Men jag ska inte ljuga, nu börjar det ju suga i öltarmen, men jag får stå ut en vecka och längta lite till middag och troligtvis utgång med ett sött litet gäng från jobbet nästa helg. Och på tal om jobbfest så är temat för klinikfestenden 5 dec GLASÖGON. Blir att rota fram nå fula gamla bågar på secondhand. Jag siktar på uggleooken.
Söndagen ser ut som den bör, läsa DN, se sporten och parlamentet, sedan sova tidigt.

Over and out

Skitsnack

Det är sånt skitsnack att man inte kan shoppa sig lycklig. Fick mina nya glasögon idag, dom är superfina, jag har ingen purfärsk bild, men ungefär såhär såg det ut när jag lånade hem dom:





Enda skillnaden är väl att Lyle & Scott-märkena inte sitter på glaset längre. Och så styrkan då förstås. Jag har helt klart fått sämre syn märkte jag när jag tog på mig dom. Snart sitter jag där med progressiva colabottnar.
Men istället för att stilla mitt shoppingbehov så ökade det. Jag har fingrat och seklat lite på vääldigt fina klänningar på NK, Stylein och Acne. Jag tänkte kanske investera i något fint såhär lagom till klinikfester, nyårsfirande och glöggpartyn. Eller okej glöggpartyn är väl kanske inte riktigt min arena, men julfirande då.

Det finns risk för att det blir en tidig kväll ikväll. Så att det snabbt kan bli fredag och jag för sista morgonen denna vecka får kana nerför backen och åka vagnen till the job.

Ragg hit och ragg dit

Raggmunkar till lunch och raggsockar inköpta på Åhléns idag. Inga andra ragg tyvärr.

Kolla vilken gullig liten lapp karln som fixade min droppande kran i duschen lämnade efter sig. Fastis!



Jag har aldrig ens träffat honom och han slänger sig redan med smeknamn.

"Det bara blev så"

Det är inte så att saker bara blir på ett visst sätt. Vad du gör och säger har ofta rätt så stor betydelse för hur det blir. Det är inte så att det bara blir så att en lögn kommer hoppandes. "Det bara blev så". Kanske gick det dock lite fort. Kanske var det inte helt genomtänkt. Kanske har man inte alla cornflakes i paketet. Det där kräver en liten självrannsakan. Men "det bara blev så"? Min röv. "Är du sur?" Sur? Jag försöker känna vad det är jag är. Men sur känns inte rätt alls. Nej. Jag försöker istället med ledsen, lurad och sårad istället. Ja, det är där jag är.

i wont fall apart

Kolla så fin väg jag har till spårvagnen. Det här från i den soliga lördagen vi hade här.

Och såhär såg lördagens Tokdisco på Pustervik ut:

Allas våran favoritdansk hade tagit sig hit, kvällen till ära. Det var en fin kväll. Jag ser fram emot nästa lördag som det ska tokdansas, Rusiak och Schmidt är då i huset.

Ibland är det ju bra att man blir arg och ledsen och besviken, då känner man ju iaf. Det fungerar.

Någonting har hänt

Idag fick jag hem ett stort kuvert från SKTF (mitt fackförbund, that is). I detta låg det ett meddelande att jag som SKTF-medlem får extra fin deal om jag väljer att börja pensionsspara hos KPA eller KBT eller vad dom nu heter. P e n s i o n s s p a r a. Jag smakar på ordet lite grann och jaa, det kanske kan va nått.

Något måste ha hänt, var det 25 som var den magiska tröskeln eller? Man märkte det inte riktigt då, det smög sig liksom in. I morse pratade jag med en kollega på vagnen om hur gött det vore med ett par riiiktigt varma och bekväma skor i vinter, typ Bally. Ba en sån sak. För några fjuttiga år sedan var detta heeelt out of my league. Men gammal? Nej inte än.


Det är fortfarande roligare att äta pepparkakor formade som granar och gummor än hjärtan och vanliga runda.

Ett kärleksförhållande

Ja, mitt jobb och ja, det är som en litet kärleksförhållande. Ibland är det alldeles perfekt och man kan inte tänka sig något bättre. Och nu verkar den här första smekmånadsperioden vara över. Som visserligen varade rätt lång, typ 2 år. Men igår, igår var det icket roligt att vara sekreterare på Strokeenheten Mölndal. Jag var så arg och stressad och gjorde så mycket men fick så lite. Kändes det som. Men idag är vi sams igen, jag och jobbet. Idag är allt nästan rosenrött igen.

Och en annan grej. Alla ni som har ens en tanke på att komma och hälsa på mig (GÖR DET!) måste lära sig ett ord först: SÖNDER! Det används i alla möjliga sammanhang. Det är mycket som kan vara sönder. Både bra och dåliga saker. Som exempel: Nu fick jag reda på att kära Hanna fått lägenhet, det är helt sönder! SÖNDER!

Nu rullar det in en patient här som ska skrivas in, back to work!

KORVSTROGANOFF

Bra fredag, hemma i lugnet. Ett jäkla tjat om korvstroganoff var det.
Igår var det gamenight hos Pontus. Och frod av rang! Bäst var färska rödbetor. Vi siktade på att klara Super Mario 3, men det kunde vi ju fetglömma. Men mest för att vi inte hann. Nästa gång!

Jag slappar vidare i min helg full av... inget. Så jävla skönt.

Mest aktiva söndag i mannaminne

På söndagsmorgonen kände vi inte för att måla, och skulle ändå ut och köpa mer färg, så varför inte ta en tur förbi Universeum? Den lilla svängen blev 3 timmar lång och klart värd.

Här är killen med snyggast frisyr.

Maja min Maja, min bitska lilla piraja.

Söt ödla.

Mindre fager ödla.

Vi fick också lära oss allt om rymden.

Och efter allt dethär ståhejet vart man ju såklart hungrig.

Sedan hade vi inga ursäkter längre. Bara att bege sig till Backaplan, köpa färg (av en mycket klämkäck försäljare), bära hem och dra fram penslarna. Nu är det spacklat och slipat, en vägg plus golvlister är vita. Jag har också hottat upp en fin maffig ram som jag hittat vid sopstationen, den blev så fin så.

Nu ska jag ner på alla fyra igen. Måla listerna andra varvet alltså, INGET ANNAT. Hej!

Extreme home makeover

Det pustas och det stönas och framför allt, det målas. Jag tar kanterna med pensel, pappa rollar resten. Pappa med världens bonnigaste Beckers-kepa och dagen till ära en kall öl nära till hands. Man kan ju lika görna ha kul när man gör det.
Men nu är taket så gott som klart. Det var dagens, imorrn tar vi väggarna.

Motsatser

För prick en vecka sedan var jag här:

Med kollegor på fest i Caroline Wijks-villan i Vasa

Ikväll var det verkligen inte läge för något sådant. Det är raka motsatsen. Slutet av jobbdagen blev kaotisk, så vi får nog vara nöjda med att jag faktiskt tog mig hela vägen hem idag.
Planen var att gå på Lisas fina byta-kläder-event, men jag har i stället parkerat mig i soffan och tänker alldeles strax byta till sängläge.

Alltså ibland undrar man ju, när man tänker efter lite, vad som får en att stå ut med ett jobb som lämnar så lite energi till fritidsaktiviteter. Och jag förstår att alla undrar varför man blivit värsta bangern. Men om jag bara kunde visa allt fint med mitt jobb så skulle ni fatta. Det är något väldigt tillfredsställande med att vara vänlig mot patienter och anhöriga. Trolla med knäna så att patienten kommer iväg på sin undersökning trots att det inte finns en enda ledig tid denna veckan. Slå knut på sig själv för att skriva in en ny patient samtidigt som man beställer medicinlista från vårdcentralen och faxar iväg en remiss, medan en sköterska berättar vilka patienter som går hem idag. Ha full koll. Ett "tack så hemskt mycket för att jag fick prata med dig" från en orolig själ. Lugna stunder prata och skratta med en himla massa människor som man aldrig annars hade träffat; läkare, kuratorer, undersköterskor, sjukgymnaster. Då när allt funkar, då är det så jävla värt. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb. Och nu ska jag gå och lägga mig, 21:00 en fredag. Hejbara.