Någonting har hänt

Idag fick jag hem ett stort kuvert från SKTF (mitt fackförbund, that is). I detta låg det ett meddelande att jag som SKTF-medlem får extra fin deal om jag väljer att börja pensionsspara hos KPA eller KBT eller vad dom nu heter. P e n s i o n s s p a r a. Jag smakar på ordet lite grann och jaa, det kanske kan va nått.

Något måste ha hänt, var det 25 som var den magiska tröskeln eller? Man märkte det inte riktigt då, det smög sig liksom in. I morse pratade jag med en kollega på vagnen om hur gött det vore med ett par riiiktigt varma och bekväma skor i vinter, typ Bally. Ba en sån sak. För några fjuttiga år sedan var detta heeelt out of my league. Men gammal? Nej inte än.


Det är fortfarande roligare att äta pepparkakor formade som granar och gummor än hjärtan och vanliga runda.

Ett kärleksförhållande

Ja, mitt jobb och ja, det är som en litet kärleksförhållande. Ibland är det alldeles perfekt och man kan inte tänka sig något bättre. Och nu verkar den här första smekmånadsperioden vara över. Som visserligen varade rätt lång, typ 2 år. Men igår, igår var det icket roligt att vara sekreterare på Strokeenheten Mölndal. Jag var så arg och stressad och gjorde så mycket men fick så lite. Kändes det som. Men idag är vi sams igen, jag och jobbet. Idag är allt nästan rosenrött igen.

Och en annan grej. Alla ni som har ens en tanke på att komma och hälsa på mig (GÖR DET!) måste lära sig ett ord först: SÖNDER! Det används i alla möjliga sammanhang. Det är mycket som kan vara sönder. Både bra och dåliga saker. Som exempel: Nu fick jag reda på att kära Hanna fått lägenhet, det är helt sönder! SÖNDER!

Nu rullar det in en patient här som ska skrivas in, back to work!

KORVSTROGANOFF

Bra fredag, hemma i lugnet. Ett jäkla tjat om korvstroganoff var det.
Igår var det gamenight hos Pontus. Och frod av rang! Bäst var färska rödbetor. Vi siktade på att klara Super Mario 3, men det kunde vi ju fetglömma. Men mest för att vi inte hann. Nästa gång!

Jag slappar vidare i min helg full av... inget. Så jävla skönt.

Mest aktiva söndag i mannaminne

På söndagsmorgonen kände vi inte för att måla, och skulle ändå ut och köpa mer färg, så varför inte ta en tur förbi Universeum? Den lilla svängen blev 3 timmar lång och klart värd.

Här är killen med snyggast frisyr.

Maja min Maja, min bitska lilla piraja.

Söt ödla.

Mindre fager ödla.

Vi fick också lära oss allt om rymden.

Och efter allt dethär ståhejet vart man ju såklart hungrig.

Sedan hade vi inga ursäkter längre. Bara att bege sig till Backaplan, köpa färg (av en mycket klämkäck försäljare), bära hem och dra fram penslarna. Nu är det spacklat och slipat, en vägg plus golvlister är vita. Jag har också hottat upp en fin maffig ram som jag hittat vid sopstationen, den blev så fin så.

Nu ska jag ner på alla fyra igen. Måla listerna andra varvet alltså, INGET ANNAT. Hej!

Extreme home makeover

Det pustas och det stönas och framför allt, det målas. Jag tar kanterna med pensel, pappa rollar resten. Pappa med världens bonnigaste Beckers-kepa och dagen till ära en kall öl nära till hands. Man kan ju lika görna ha kul när man gör det.
Men nu är taket så gott som klart. Det var dagens, imorrn tar vi väggarna.

Motsatser

För prick en vecka sedan var jag här:

Med kollegor på fest i Caroline Wijks-villan i Vasa

Ikväll var det verkligen inte läge för något sådant. Det är raka motsatsen. Slutet av jobbdagen blev kaotisk, så vi får nog vara nöjda med att jag faktiskt tog mig hela vägen hem idag.
Planen var att gå på Lisas fina byta-kläder-event, men jag har i stället parkerat mig i soffan och tänker alldeles strax byta till sängläge.

Alltså ibland undrar man ju, när man tänker efter lite, vad som får en att stå ut med ett jobb som lämnar så lite energi till fritidsaktiviteter. Och jag förstår att alla undrar varför man blivit värsta bangern. Men om jag bara kunde visa allt fint med mitt jobb så skulle ni fatta. Det är något väldigt tillfredsställande med att vara vänlig mot patienter och anhöriga. Trolla med knäna så att patienten kommer iväg på sin undersökning trots att det inte finns en enda ledig tid denna veckan. Slå knut på sig själv för att skriva in en ny patient samtidigt som man beställer medicinlista från vårdcentralen och faxar iväg en remiss, medan en sköterska berättar vilka patienter som går hem idag. Ha full koll. Ett "tack så hemskt mycket för att jag fick prata med dig" från en orolig själ. Lugna stunder prata och skratta med en himla massa människor som man aldrig annars hade träffat; läkare, kuratorer, undersköterskor, sjukgymnaster. Då när allt funkar, då är det så jävla värt. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb. Och nu ska jag gå och lägga mig, 21:00 en fredag. Hejbara.

PEPParkaka

Det här är så grannt. Och det låg på min hallmatta. En pepp bara, från nån som bryr sig.

Live high

Jason Mraz. Killen hela kvällen. Ja sån tänker jag vara, minsann. Lyssna på lättsmält musik medan jag plockar ner stuff från väggar, fönster och bokhyllor. Allt för att ha det helt preppat när pappa anländer på lördag morgon. Här ska målas. Vitt vitt ska det bli. I bästa fall blir det ljust och fresh. I värsta fall steriltvätten på jobbet. Det ska bli så GÖTT att bli av med den här gröna väggen. Jag hoppas pappa har nån sorts plan för hur detta ska gå till, för jag har väldigt svårt att planera sånt här. Var börjar man?

Här är han, mannen med planen. Aka min pappa:

Snurr

Huvet snurrar. Eller det är väl I huvet det snurrar, får man hoppas. Jag vet inte om det är just Umeå jag saknar, eller om det är personerna som bor där, eller om jag skulle hata bådeoch om jag bott där en vecka. Javet som int.
Idag är det jag som håller i trådarna på avdelningen. Det var det sista chiefen sa när hon gick igår. Varken hon, biträdande chef eller verksamhetsöverläkare är här idag. Men händer inget galet så är ju allt som vanligt ändå.
Telefonen är lugn idag, förutom på frukostpausen, då ringde den som tusan, i vanlig ordning. Det slår aldrig fel, precis när man brett sina mackor och satt sig ner så börjar det.

Håller störst-tummen för Hanna, det är hennes tur nu.

söndag söndag

Ångestsöndag vare här ja, hejjahejja. Så fin höstdag men helt slut på ork och ingen att spendera den med. Så jag tvättade och städade istället. Köpte vållullal och lis och tänkte avrunda middagen med glass. Och jag har lyckats, jag hittade en äcklig glass. Mandarin grapefrukt från Sia. Jag gillar mandariner, jag gillar grapefrukt, jag gillar glass. Borde ju varit en hit, men icket. "Som köttbullar och choklad" som någon på msn sa.

Men vi tar nya tag imorgon! Nu ska jag se klart "Se upp för dårarna" och sedan sova, alldeles för sent.

Stop sending mail you later regret

Det här är ju helt perfekt. När klockan är så mycket som den brukar vara när man ramlat hem från klubben så måste man svara rätt på ett antal mattetal för att mailet ska komma iväg. Så briljant. Nu väntar jag bara på samma grej för sms.

Official Gmail Blog: New in Labs: Stop sending mail you later regret

Återkomsten

Hallå alla fans!
Ja här sitter jag på jobbet med en kaffe och känner lugnet. Telefonen är lugn, avdelningen är lugn, alltså är Frida lugn.
Det rullar på fint här. Men ibland, ibland saknar jag Umeå lite. Igår kände jag det, och idag känner jag det. Jag vet inte varför, jag vet inte riktigt vad det är som lockar. Tryggheten kanske. Och de enkla sakerna som att gå över till systeryster och ta en fika. Det är så tråkigt att jag inte kan det. Men samtidigt. Jag har det ju helt perfekt här också. Om en vecka kommer det säkert kännas som att det är i Göteborg jag platsar. Man är ju veligheten själv.

Imorgon är det jobbfest och på lördag firar vi Ysabel som fyller år idag! Hurra!