Med kollegor på fest i Caroline Wijks-villan i Vasa
Ikväll var det verkligen inte läge för något sådant. Det är raka motsatsen. Slutet av jobbdagen blev kaotisk, så vi får nog vara nöjda med att jag faktiskt tog mig hela vägen hem idag.
Planen var att gå på Lisas fina byta-kläder-event, men jag har i stället parkerat mig i soffan och tänker alldeles strax byta till sängläge.
Alltså ibland undrar man ju, när man tänker efter lite, vad som får en att stå ut med ett jobb som lämnar så lite energi till fritidsaktiviteter. Och jag förstår att alla undrar varför man blivit värsta bangern. Men om jag bara kunde visa allt fint med mitt jobb så skulle ni fatta. Det är något väldigt tillfredsställande med att vara vänlig mot patienter och anhöriga. Trolla med knäna så att patienten kommer iväg på sin undersökning trots att det inte finns en enda ledig tid denna veckan. Slå knut på sig själv för att skriva in en ny patient samtidigt som man beställer medicinlista från vårdcentralen och faxar iväg en remiss, medan en sköterska berättar vilka patienter som går hem idag. Ha full koll. Ett "tack så hemskt mycket för att jag fick prata med dig" från en orolig själ. Lugna stunder prata och skratta med en himla massa människor som man aldrig annars hade träffat; läkare, kuratorer, undersköterskor, sjukgymnaster. Då när allt funkar, då är det så jävla värt. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb. Och nu ska jag gå och lägga mig, 21:00 en fredag. Hejbara.
1 kommentar:
nämnde för mamma du är lite umeåsugen. hon frågade vad som lockar dig i gbg, för hon ba "men Söder trivs där visst?" jag bara "ja det gör hon." och jag sa b la "hon har sagt att hon nog aldrig kommer få en sån bra arbetsplats som hon har nu" jag sa precis så, vid middagsbordet ikväll. jag sa att du är som jag, man vill vara på flera håll och det är svårt att välja.
jag svek wedding crashers, sett den två ggr förut. ska kolla lite slutidol kanske. sov ut imorgon!
Skicka en kommentar