Nehe

Jaha, det var alltså INTE min tur att gå ut och hänga i takkronorna i lördags. Den alltför bekanta ögonbajssmärtan kom som ett brev på posten där på lördagseftermiddagen. Väldigt olämpligt. Men jag härdade mig igenom middagen iaf, och det var tur det för maten var supergod och sällskapet supertrevligt. Men när det började bli tal om att gå vidare så kände jag att jag inte kunde härda mer och tog således vagnen hem. Och jag säger er, ibland har man ju tur. Precis när vagnen stannar in på Vasaplatsen ser jag i ögonvrån ett mycket bekant ansikte på väg på ingången, Vasarockern, för er som vet. En kille som fick känna av Ignore Mode för kanske ett halvår sedan när han inte fattat att jag inte var så värst intresserad. I allafall, han var så packad så han kände inte ens igen mig. TROTS att han satt brevid mig och skulle småprata. Men nå så sjukt. Men jag kände mig ändå inte helt säker utan var tvungen att dra en undanmanöver och ringa Hanna, bara för att slippa. Jag slapp.

Förresten är det en fluga här inne på mitt kontor nu. EN FLUGA. Fy fan va äckligt såhär års!

Nu är det måndag igen. Ny dag nya tag!