Huvet snurrar. Eller det är väl I huvet det snurrar, får man hoppas. Jag vet inte om det är just Umeå jag saknar, eller om det är personerna som bor där, eller om jag skulle hata bådeoch om jag bott där en vecka. Javet som int.
Idag är det jag som håller i trådarna på avdelningen. Det var det sista chiefen sa när hon gick igår. Varken hon, biträdande chef eller verksamhetsöverläkare är här idag. Men händer inget galet så är ju allt som vanligt ändå.
Telefonen är lugn idag, förutom på frukostpausen, då ringde den som tusan, i vanlig ordning. Det slår aldrig fel, precis när man brett sina mackor och satt sig ner så börjar det.
Håller störst-tummen för Hanna, det är hennes tur nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar